tisdag 31 mars 2015

Tips: Utsmyckningsuppdrag



fredag 7 februari 2014

Våra presentationer på Art Nordic!

Nu har min och Carinas presentationer kommit upp på Art Nordics hemsida! Ser försövrigt ut att bli en färgglad mässa


Här har du en ---> Länk till Art Nordic

onsdag 5 februari 2014

JO dömer ut beslut att stoppa graffitiaffischer


Bild från DN, tagen av Joakim Roos. På bilden Ceylan Holago producent på Riksteatern

Ni kanske minns att för nått år sedan stoppade Stockholms stad Riksteaterns reklam för deras event "Art of the streets"? Som jag har förstått det hade Riksteatern köpt reklamplats, gjort reklamen som vilken annan reklam som helst och sedan satt ut reklamen på den betalade reklamplatsen. Stockholm Stad ansåg dock att det stred mot stadens "Nolltolerans mot Graffiti". Antagligen för att reklamen var designad av kända graffitikonstnärer istället för folk som gått på Berghs. (Det ena behöver inte utesluta det andra ska tilläggas).

Nu hittade jag en glädjande nyhet i DN där det står att JO dömer ut beslutet att censurera reklamen. Äntligen något vettigt i en annars ganska seg debatt med fyrkantiga beslutsfattare på ena sidan och anarkistiska färgexplosioner på andra sidan.
 
Här hittar du artikeln i Dagens Nyheter ---> länk

lördag 18 januari 2014

Carolina Falkholts konst är för vulgär för skolan



Jag har läst om det här förr, men nu är det på tapeten igen. DN skriver om ett konstverk Carolina Falkholt gjort på en skola i Nyköping. Hon har målat ett kvinnligt könsorgan på verket och nu tycker kommunen att det inte lämpar sig för eleverna i den åldern (högstadiet). Hur fjantigt som helst! Kan dom inte måla över alla HM reklamer i tunnelbanan istället så man slipper stå med tre meter naken tjej i ansiktet när man väntar på tåget?

Här hittar du artikeln --->länk

fredag 17 januari 2014

Målarkramp

Jag har aldrig fött några barn, men jag tänker mig att det känns som målarkramp. Man går omkring med en irriterande känsla i kroppen och bara väntar. Man kan inte koncentrera sig på något annat heller, man bara går omkring och väntar på att det ska lossna. Och man kan inte göra något för att påskynda det, det kommer när det är klart. Varje gång är helt outhärdlig och varje gång det lossnar och man kommer in i ett flow är det så djävla värt det.
Jag har undvikit konstrummet i säkert två veckor nu. Idag tvingade jag mig själv in i det men det känns som att det bara gjorde allting värre, att jag lyckades förstöra många bra saker som var på gång...

tisdag 7 januari 2014

fredag 29 november 2013

Vinn konst på Galleri Strapatz



Imorgon är det sista dagen att vara med i Galleri Strapatz tävling där man kan vinna ett litografi av Staffan Kronberg. Mer info om tävlingen hittar du här ---> länk

torsdag 28 november 2013

K special om NUG

I tre dagar till kan man kolla på dokumentären om NUG på svtplay. Jag har inte sett den förrän nu och jag tyckte nog att det var ganska äckligt med alla människor som står runtomkring och filmar med sina Iphones och applåderar "konstnären" när han målar. Samma människor som inte skulle tvekat en sekund att ringa polisen när konstnären inte kallades för konstnär utan "klottrare" och gjorde exakt samma sak som nu, skillnaden var bara den att det inte var någonting som de nya "konstälskarna" skulle kunna tjäna pengar på. Det här är samma sorts folk som skulle se mellan fingrarna när några äckliga väktare beslutar sig för att spöa skiten ur en 15-årig klottrare bara för att det är rätt tråkigt i tjänst en torsdagskväll.
Men en sak som inte slagit mig innan jag såg filmen är att, precis som Gallerist Ilona Anhava säger i filmen, NUG nu tagit plats i kulturhistorien.




Bilder från dokumentären på SVT-play


söndag 24 november 2013

Anna Odells debutfilm "Återträffen"



Var och kollade på Anna Odells filmdebut "Återträffen" som handlar om en klassåterträff 20 år efter att en klass slutat 9onde klass. Vad jag har förstått så var Anna Odell själv mobbad när hon var yngre och hon blev heller inte inbjuden till återträffen som hennes klass hade.

Återträffen var uppbyggd av två delar. Dels del ett som var en spelfilm där Anna Odell iscensatt sin egen klassåterträff fast med skådespelare istället för de riktiga klasskompisarna. Ett worst case scenario för klassen, där hon förstör festen genom att dra fram skiten upp på bordet, där ingen vill ha den. Och så del två som handlade om hur hon försöker att diskutera filmen med sina riktiga klasskamrater.

Känslan som filmen lämnade bakom sig hos mig var bara "konstigt". Eftersom jag själv varit ett mobboffer förberedde jag mig på att filmen skulle riva upp en massa gamla sår och att jag skulle bli arg och gråta. Så jag beväpnade mig med en massa pappernäsdukar när vi skulle gå. Men det uteblev. Och jag undrar bara vad ville hon med den här filmen? Vet hon det själv? Var det exakt så här hon ville att filmen skulle bli, och varför det? Planerade hon att filmen skulle bli så här eller hände det bara? Hon säger i filmen att projektet med  filmen har gjort att hon har närmat sig den här frågan och de här personerna och att hon aldrig annars skulle ha gjort det. Var det enbart för att hon själv behövde bearbeta saker som hon gjorde denna film? Fast hon säger ju i filmen att så inte var fallet.

Jag funderar på vad jag skulle vilja säga till mina gamla mobbare. Det skulle vara väldigt intressant att höra hur de uppfattade situationen. På ett sätt vill jag att de ska veta vad hela den där mobbningen kostat mig. På ett sätt känner jag att jag inte har behov av att "försonas" eller att ha "rena papper" som man säger på finska.
Oavsett vad Odell vill med filmen så tycker jag att det är bra att hon har kastat den första stenen. Kanske är det tom bra att filmen i sig är förvirrande och tvingar åskådaren att tänka själv. Annars är det så väldigt lätt att bara adoptera den "rätta" sidan av debattens åsikt som sin egen

Jag tror att vi kommer att få se många nya filmer om mobbing i framtiden


måndag 11 november 2013

Bok- och Kulturmässan 2013

I lördags var det sverigefinsk Bok- och kulturmässa på Finlandsinstitutet. SuomiArt var där och ställde ut, jag var tyvär inte med denna gång. Men utställningen var fin och det var kul att lyssna på intervjun med årets konstnär Linn Henriksson Strååt. Här är lite blandade bilder från mässan